REPORTAGET - Socialliberalernas Nyheter


Multifunktionsapparaten - Cykeln!

2014-08-23

"Många unga idag förstår inte varför man ska ha ett armbandsur när deras telefoner har multifunktioner. På samma sätt är det dags att tänka om när det kommer till miljö och hälsa!" 

Den är underskattad, har helt glömts bort i politiska diskussioner och som miljöargument, men den är en kär gammal ägodel som jag har svårt att göra mig av med. 

Jag minns när jag fick den som barn av mina föräldrar. Den såg precis ut som tävlingscyklarna gjorde på 80-talet. En äkta, silverfärgad Crescent, Det var till och med så att jag bildade en egen klubb i villaområdet där jag bodde. Silverklubben hette den! Vi har säkert alla våra egna berättelser och barndomsminnen av den där cykeln man ville ha eller kanske jobba extra på somrarna för att få råd med. 

Idag finns det cyklar med många fler växlar, specialanpassade för downhill, cross, ramper, skog, långdistans osv. Varje träningslokal har en cykelmaskin och många fystester görs på den för att kolla hälsa och ohälsa. Egentligen är cykeln den ultimata multiapparaten, men som glömts bort av många. Den kanske samlar damm på vinden eller rostar i ett fuktigt källarutrymme. 

Vi köper gärna en cykel till våra barn, med hjälm därtill, men glömmer bort att joina dem. Man måste inte ha en ny cykel stående i garaget för att kunna njuta av vinden i håret, dofterna och möjlighet till att lyssna på naturen och djuren runtomkring när man trampar fram i anpassad hastighet.

Många unga idag förstår inte varför man ska ha ett armbandsur när deras telefoner har multifunktioner. Den traditionella klockan visar ju bara tiden och datum (om man undantar de nya smart watches som börjar komma nu). Cykeln är däremot något som de unga fortfarande använder sig av men till många olika saker. På samma sätt är det dags att tänka till när det kommer till miljö och hälsa!




  

Där är just cykeln det ultimata multifunktionsverktyget. Vårt samhälle av ohälsa och många som betalar dyrt för att gå på gymmet tar bilen dit istället för att ta cykeln som en del av Crossfit-träningen. Och att ta bilen är (om man inte har en elbil som laddas av solenergi eller annan oändlig energikälla) miljöförstörande, vilket inte cykeln är på samma sätt. 


Ändå talas det inget om det alternativet i den svenska politiken. Det byggs inga cykel-parkeringshus så som det byggs parkeringshus för bilar. Det ges inga miljö-premier för att ta cykeln till jobbet som när någon köper en miljöklassad bil.

Ett parti, Socialliberalerna, föreslår en årlig premie på 10,000 kr till alla som tar cykeln istället för bilen till jobbet.

Så  plocka fram din gamla cykel, pimpa upp den, lackera om den, kolla bromsarna, köp nya däck och håll dig friskare med bättre kondition genom att ta cykeln. Vem vet, du kanske kan skapa en företag som hjälper andra att få igång sina gamla cyklar, likt ett amerikanskt företag som gör om gamla cyklar för 10-tusentals kronor. 

Välj en sundare livsstil där inte bara kronor och ören räknas. Bli ett föredöme för våra barn och visa din uppfinningsrika sida när du plockar fram den gamla cykeln och gör om den till mer än bara ett transportmedel. Oavsett vilket kommer du snart upptäcka att det är det bästa du gjort på bra länge! Och vem vill inte känna så då och då?





Hur mycket är ett liv värt?

2014-01-22

"Varje liv som går att rädda är ekonomiskt försvarbart!" 

Under förra året dog över 1500 människor pga slarv inom vården. Det är 1500 för många. Varje liv som går att rädda är ekonomiskt försvarbart. I de här fallen rör det sig om olika typer av människor som drabbats. Människor med psykisk ohälsa som medicineras till döds, människor som inte får korrekt satta diagnoser och människor som själva valt att avsluta sina liv för att stressen från samhället sakta dödat dom mer än den sjukdom dom har.

Vi lever i ett kallt och krasst och stenhårt samhälle!Ett samhälle där människor som hamnat i utanförskap anses få skylla sig själva. Ett samhälle som gärna ombesörjer dom som redan har det bra, som har jobb, inkomst, som är arbetsföra och kan prestera. Vi läser ständigt i media om föräldrar som mister sina barns rätt till hjälp inom LSS, människor som får söka vård i andra länder, människor som kämpar tills knogarna blöder och om människor som inte ens får teckna en försäkring.

Att gå till socialen och söka ett bistånd när ekonomin inte går ihop är inget man gör med glada, lätta steg för att sedan få slängt i ansiktet att maninte får någon hjälp. Att man istället uppmanassälja sina ägodelar eller låna av anhöriga är en kränkning i sig, men det strider framför allt mot den lag som skall finnas till grund för vårt socialförsäkringssystem. Att bli utbränd, deprimerad eller sjuk är inte längre ett alternativ dådin läkares ord inte biter på handläggaren hosförsäkringskassan som antagligen tycker att du simulerar, skall byta jobb eller bita ihop. Detta strider också mot lagen!

Du måste idag vara frisk för att orka vara sjuk! Det krävs att du skall ha pengar så du kan överleva då samhället vänder dig ryggen, trots att lagen säger annat. Det verkar som att folk lever i en bubbla. De behöver få en verklighetsförankring. Detta gäller politiker, tjänstemän och alla andra i positioner som rör makt. Tror dessa personer att människor väljeratt må dåligt och drabbas av psykisk ohälsa? Tror de att folk väljer att bli missbrukare, att bli hemlösa, att stanna hos den make/maka som slår och inte kan anmäla brott? Tror de verkligen det?

Då tror de fruktansvärt fel! Självklart finns det enstaka fall av allt, men vi pratar om helhetsbilden här. En del verkar dessutom tro att när någon samlar all sin kraft och söker hjälp för sin psykiska ohälsa så blir den personen frisk när en läkare sätter igång att tok-medicinera, när allt dom vill är att någon skall lyssna, ge råd, se dom som människa, se hela människan och inte bara ett problem.

Mediciner hjälper och gör människor friska först när man hittat kärnan av problemet och därmed vilken sjukdom som ska botas, inte om man blir medicinerad för något som man inte vet. Därför brukar läkare idag gå under termen ”den nya tidens knarklangare”. Är det bra? En missbrukare som söker hjälp hos socialen för behandling och som tagit ett beslut som är både svårt och tufft att ta när man redan befinner sig i ett svårt och utsatt lägekommer knappast tillbaka när handläggaren påtalat att inte hon/han ser att problemen är så stora, att det är helg och att man istället ska återkom på måndag. Kommer den personen tillbaka?  




  

Kommuner har ett ansvar! Politiker likaså! Vi andra dödliga har också ett ansvar, men när skyddsnätet fallit och inte längre fungerar, hur kan vi ta ansvar då? Vi kan inte längre bygga då grunden raserats. Vi kan inte förändra eller utveckla då det sitter trångsynta stoppklossar i vägen. Gör om och gör rätt!, är det alternativ jag ser som det enda som kvarstår. Människor är mer än en siffra på ett papper! En människa har ett värde och skall oavsett livssituation bemötas med respekt!

Sverige har blivit fattigt, delat på mitten och det är VI som befinner oss på den nedre halvan som får betala priset.

Vi är alla människor, enskilda individer, med olika jobb, sjukdomar, möjligheter och liv, men alla förtjänar lika mycket respekt. När jag skriver alla, menar jag även oss som lever i det som skapats av politiker, makthavare, staten, granskningsnämnder osv. Det är så enkelt för dessa makthavare att skjuta ifrån sig allt ansvar på någon annan, att aldrig erkänna sina fel och brister. Om en patient dör på ett sjukhus går läkaren alltid fri, även om han eller hon faktiskt begått ett fel. Om en budgetansvarig räknar fel på kommunen, heter det att det är mänskligt att fela. Vad räknas som mänsklig felfaktor? Det ses ju inte som mänskligt att fela när det kommer till dig eller mig, eller för killen som blev missbrukare pga sin outredda ADHD, eller för tjejen som säljer sex bakom matbutiken, eller för den läraren som blev utbränd för att en elev behövde extra hjälp att lära sig läsa, eller för den som blivit av med sin bostad pga arbetslöshet. Då heter det ”dom får väl skylla sig själva” och ”man gör alla val som man får stå för” eller ”samhället kan inte bekosta hur mycket som helst”. Är det så vi ska se det? Är det alltid någon annans fel?

I många fall tjänar en politiker idag mer på en månad än vad vissa gör på ett helt år. Det är så skevt, så fel och så enormt dumt att dessa människor skall bestämma och diktera. Det borde i den bästa av världar vara tvärt om! Vi borde få bestämma hur vi vill ha det i det samhälle vi bor och lever i. Ingen lyssnar. Man kör sitt eget race, för så har man alltid gjort. ”Det är folket som satt oss här, som röstat på oss”, säger de. Men då borde vi ju även få ge dessa människor sparken när det inte fungerar.

Är vi arbetsgivarna och dom anställda av oss, så borde ju det vara en möjlighet, och då inte bara på valdagen när de ska tillsättas? Det finns så mycket jag skulle vilja visa, säga, berätta för en sån människa, att spräcka bubblan, dra in verkligheten, våran verklighet, påverka och förändra! För den krassa sanningen är att fortsätter det här så kommer folk fortsätta att dö, hamna i utanförskap och bli kränkta. Det är inte den typen av samhälle jag anser vi skall leva i på 2000-talet.  



Av: Caroline Nilsson (EU-kandidat - Socialliberalerna)





Vilka är Socialliberalerna?

2013-10-18

"Socialliberalerna är folkets parti, ett parti som vill ta ett socialt ansvar, ena befolkningen och lyfta fram individen.

Ett nytt, svenskt parti har börjat få vind under vingarna. Det är ett grönt, socialliberalt parti som säger sig vara berett att ta över efter regeringens och de övriga partiernas misslyckade styrande av landet. Partiledaren väljer att vara icke namngiven under vår intervju med motiveringen att partiet inte handlar om honom utan om hela svenska folket.

Det gör oss extra nyfikna på varför man väljer en sådan strategi. Vill inte de som röstar i kommande val veta vem som är partiledare? Vi försöker ställa nya frågor till partiledaren för att se om han ändå inte vill profilera sig själv som partiets ledare men svaren vi får handlar om att partiet inte är uppbyggt på det traditionellt hierarkiska sättet som övriga partier där en partiledare och en partiledning talar om vilken politik som övriga medlemmar ska stödja. Man vill inte helt enkelt inte tvinga på folk ett partiprogram så som man är van vid andra partier och dess ledare. Han säger att han varken är maktlysten eller spektakulär eller relevant utan att han istället ska ses som den som vill hjälpa andra.

Vi försöker nu istället ta reda på vad partiet står för. Vad vi förstår så bygger partiet sin politik på socialliberalismen som ideologi. Vad är skillnaden mellan Socialliberalerna och de övriga riksdagspartier?

- Den stora skillnaden är att Socialliberalerna är folkets parti, ett parti som vill ta ett socialt ansvar, ena befolkningen och lyfta fram individen, menar partiledaren och fortsätter:
- Vi är det enda svenska socialliberala parti, oavsett vad de andra påstår, och det enda som konsekvent utgår från socialliberalismen som ideologi.

Men vad är det som är så bra med just socialliberalismen?

- Framför allt är det varje enskild individs rätt att tycka och tänka som han eller hon själv vill, så länge det inte går ut över någon annan människa och begränsar någon annans frihet eller förstör vår miljö. Förutom att vi ska värna om människors frihet och rättigheter så ska vi även ta ett socialt ansvar för dem som far illa och drabbats av sjukdom, otur att bli av med jobbet eller helt enkelt fötts med speciella behov.

Det låter lite som en blandning av Socialdemokraterna och Folkpartiet?   
 

- Vare sig S eller Fp för någon socialliberal politik. Socialliberalerna vill varken ha socialism eller betongliberalism som dessa två partier står för. Ett socialistiskt land betyder att individens frihet begränsas för att den stora gruppens intressen ska få bestämma över de andra medborgarna. Och betongliberalismen går mer ut på att straffa och hota på bekostnad av kapitalismens framfart. Det är i alla fall så vi hör folk resonera i partierna och vid partiledardebatter. Men svenska folket vill ha någonting annat! Svenska folket vill inte bli tillsagda vad de ska tycka och tänka, och de vill inte heller att de rika ska få det bättre på bekostnad av att andra får det sämre. Det ska inte vara fel att få det bättre och kunna jobba sig upp för att få det bättre men det ska inte heller vara så att man blir påhoppad och beskylld för att det är ens fel om man blir utslagen. Ingen ska behöva lämnas utanför samhället och ingen ska frysas ute ur vårt samhälle!  




  

Men säger inte alla partierna det här?

- Jo, och det är där som den stora skillnaden finns mellan vår konsekventa politik som utgår från socialliberalismen som idé. I alla våra frågor och den politik som vi bygger vår argumentation kring. Men vi stannar inte vid ord eftersom vi utgår från socialliberalismen även i små frågor - som många gånger är stora frågor för individen - och då blir inte de stora frågorna något som ändars från dag till dag beroende på vilket humör partiledningen eller partiledare är på. Vi bygger vår politik på forskning, på experters utlåtanden och med varje individs bästa i åtanke. Då kan man inte ena dagen tycka en sak för att nästa dag tycka en annan bara för att man bytt partiledare.

När vi frågar efter ett konkret exempel på hur just Socialliberalernas politik kan omsättas i praktiken så kommer nästan ett bibliskt uttryck om att de är glada för de 99 personerna som har ett jobb och pengar på kontot, men att man starkt engagerar sig i den personen som står utan jobb, hälsa eller pengar istället för att lägga skulden på den personen. Därför vill vi inte gå in och styra de 99 framgångsrika personernas liv. De är vuxna och mogna nog att ta hand om sig själva, medan den som inte orkar ta tag i sin situation ska få allt tänkbart stöd för att komma på fötter igen.

- Jag själv har både utvandrat och invandrat och jag fick möjligheten att exempelvis leva en del av den amerikanska drömmen. Men jag saknar en svensk dröm i Sverige åt oss svenskar!, säger Socialliberalernas ledare med en blick riktad snett upp mot den ljusblå himlen denna soliga dag. Han menar att Socialliberalerna är rätt parti för alla svenskar som vill vara med och bygga upp en svensk dröm och som alla ska ges möjlighet att sträva efter, en svensk vision och framtidstro som bygger på det som just vi svenskar är så bra på; nämligen utveckla nya, smarta idéer genom att ta till oss intryck från andra människors kulturer, kunskap och erfarenheter.

Efter vår pratstund med Socialliberalernas ledare ser vi honom sätta sig på en gammal handmålad, vit cykel där han trampar bort mot solnedgången. Innan han gav sig iväg förklarade han för oss att det är en medveten grön image som han vill förmedla eftersom vi måste våga leva på ett sätt som är miljövänligt och inte bara prata om hur alla andra ska vara miljövänliga.  



Adolf Hitler var en feg nolla

2013-07-15

"Adolf Hitler var en feg nolla och osäker som person med en identitetskris format av ett vilsen barndom och en galen verklighetsuppfattning.

Det finns många som har skrivit om Adolf Hitler och det finns ännu fler beskrivningar på vem han var och hur han upplevde sig själv och omvärlden. Den här artikeln är skriven utifrån ett nyktert synsätt, med dagens syn på våld, orättvisor och främlingsfientlighet. Vi beskriver mannen, tyrannen och fegisen som låg bakom många miljoner människors död och elände under andra världskriget. Vi beskriver honom utan försköningar och rakt av som den onda man han var mot miljoner och åter miljoner oskyldiga familjer och individer.   

Den då 34-årige mannen satt i sin fängelsecell efter att ha försökt göra en väpnad kupp i München och skrev på sin bok 
Viereinhalb Jahre (des Kampfes) gegen Lüge, Dummheit und Feigheit [fritt översatt: Fyra och ett halvt års (kamp) mot lögner, dumhet och feghet]. Den lille mannen ägnade sin tid åt att skriva ett manifest och en egen ideologi i det som numera är känt som Mein Kampf, medan han väntade på att han skulle släppas fri. Han ansåg att han själv hade blivit orättvist behandlad, att den tyska statsmakten var feg som erkände sig som förlorare efter första världskriget och att tyskarna levde i en lögn.

Men vem var denne Adolf Hitler? Troligtvis visste han inte själv eftersom han levde i en egen livslögn där han förnekade sin egna bakgrund och historia. Troligtvis var han även homosexuell då han påstås ha haft en manlig älskare. Kan det vara avsky och att han äcklades av sig själv och sin egna historia som gjorde att han blev den han var? Med en far, som föddes som oäkting i Österrike-Ungern, och som äktade sin egna kusin, Hitlers mor i sitt tredje äktenskap, så var det upplagt att Hitler själv en dag skulle försöka göra om sitt släktträd för att förklara sin egna ras-renhet. Enligt Hitlers egna uppdatering av släktträdet tillhörde han det ariska släktet. Men han var vare sig blond, med blå ögon, eller lång och ståtlig som är urtypen för en arisk medborgare. Efternamnet Hitler var dessutom ett taget namn av Hitlers far efter dennes styvfar. Innan Hitlers far, vid 40-års ålder, tog det nya efternamnet hade han hetat Schicklgruber. Efternamnet Hitler kommer från Hiedler eller det slaviska ordet Hidlar.

Hitler hade ett mycket ansträngt förhållande till sin far och det ledde till att han blev en innesluten person som gärna bråkade och sa emot sina lärare i skolan. Det ledde även till att han, enligt egna utsagor i boken Mein Kampf, erkände att han var dålig i skolan och hopplös på att lära sig saker och anledningen till att han hoppade av Realskolan och istället flyttade till Wien för att jobba med sin dröm, att måla och vara konstnär. Under sin tid i Wien bodde han på ett hem för män, däribland flera med judisk tro. Men Wien var också en stad på den tiden där starka rasistiska och antisemitiska åsikter rådde. Grogrunden för Hitlers hat kan ha startat här, för att sedan öka starkt efter första världskrigets slut.   

Mer om Hitlers syn på vem som bär ansvaret för Tysklands förlust i kriget skriver han själv om i sitt manifest. Där övergår uttryck för den svaga tyska regeringen till hat mot grupper och folkslag.

Hitler var en man som gärna omgärdade sig med större män som han kunde manipulera och som kunde agera som medhjälpare vid slagsmål och när de störde politiska och fackliga möten. Hitler själv hade ofta med sig en pistol som han gärna använde vid sammandrabbningarna. 

Precis som vid händelser av mobbning på en skolgård var Hitler aldrig ensam när han konfronterade sina s.k. motståndare. Han tog till fega metoder, kom med falska anklagelser och skällsord som var ogrundade eller byggde på egen rädsla. Men Hitler var även fast övertygad om att han hade rätt och alla andra hade fel. 

Genom att lägga skulden på en eller flera grupper av människor för att något var snett och galet i samhället, vann han gehör för sina galna idéer. Han krävde absolut lydnad och lojalitet från anhängarna, vilket kan förklaras med att han levde under sådana hemförhållanden medan hans far levde, samtidigt som han själv var rebellisk mot sin far.


  

Med siktet inställt på att ta makten i Tyskland, oavsett vilka medel som måste tas till, upplevdes han av många människor som en stark ledartyp. Hans propaganda för att skuldbelägga en den ena gruppen, en den andra gruppen, vann sympatier hos de som inte befann sig i eller tillhörande dessa grupper.

Många experiment har gjorts sedan 1960-talet, däribland av en högstadielärare i den Kaliforniska staden Palo Alto, söder om San Francisco, som redan efter en skolvecka lyckades få en stor grupp elever på skolan att bete sig på ett sätt som kan förklara Hitlers anhängares beteenden och hyllningar till ledaren. Även där gjordes eleverna medvetna om att disciplin, hårt arbete och en gemenskap inom den egna sfären skulle leda till framgångsrika resultat.

Men liksom i de exempel där man försökt få människor att agera som i Hitlers Tyskland, så har agerandet lett till att människor utsätts för hot, trakasserier och i vissa fall våld. Vid avslöjandena av experimentens slut har det framkommit att hoten, trakasserierna, angiverierna och våldet byggts på helt orimliga lögner och dumheter. De har också genomförts som direkta tecken på feghet från utövarna, utan några som helst intelligenta argument eller förklaringar.

På samma sätt har Hitlers agerande, fördömande av grupper och rasistiska motiv berott på rena lögner, dumhet och feghet. Ungefär som hans första titel på manifestet Mein Kampf. Hitler ville däremot inte att hans fåfänga, hans dumhet och lögner skulle nå ut till folket.

Exempel på det finns i flera dokumenterade fall. Bilderna ovan är tagna av Hitlers egna, privata fotograf, Heinrich Hoffmann, och publicerades strax efter Hitlers död, trots att Hitler hade beordrat honom att förstöra bilderna och hade förbjudit honom publicera dessa. På samma sätt försökte Hitler förklara bort sin egna nazistofficerare och chefsjurists, Hans Franks, påståenden om att Hitlers biologiska farfar var jude, med att den brevkorrespondens som fanns mellan Hitlers farmor och den påstådde judiske fadern, endast var utpressningsbrev för att få ekonomiska medel till att ta hand om Hitlers far som barn.   

En annan händelse är det faktum att Hitler hade en ung, tysk officerare som älskare. Det har skrivits och gjorts dokumentärer om Hitlers kvinnor, men inte i ett endaste fall kan man påvisa att någon av dem var Hitlers partner. Däremot finns flera fall där man funnit bevis för att Hitler själv skulle ha varit homosexuell och att han föraktade den delen av sig själv till den grad att han lät en stor del av den homosexuella befolkningen gasas ihjäl och förföljas.

Så, nog var Adolf Hitler en feg nolla och osäker som person med en identitetskris format av ett vilsen barndom och en galen verklighetsuppfattning. 
Adolf Hitler kan ses som en rädd och mobbande individ som, genom att ge sig på andra, ville framstå som en auktoritet och föredöme trots sina brister. 

Det är den här typen av människor som också har Adolf Hitler som förebild idag. Människor som är osäkra och rädda, som gärna tar till våld utan att blinka och som idag lägger skulden på olika grupper av människor.




  


Om den svenska tågkulturen

2013-06-15

Vi har provat att resa landet runt med tåg inför sommaren. Politikerna säger att de vill att vi tar tåget i sommar. Det är både miljövänligt och man kan, enligt bland annat SJ’s reklam, göra saker på tåget som man inte kan göra i en bil.

Men vi ställer oss mycket skeptiska till tågresandet i Sverige utifrån våra, och andra medresenärers  erfarenheter. Det är ingen hemlighet att våra tåg i Sverige allt som oftast är försenade - oberoende av hur man försöker bevisa motsatsen med statistik och olika marknadsföringsknep. I vintras sa man att det berodde på den stränga kylan, på stormar och på snön. Men hur är det nu under sommaren?
Vi är ute på järnvägarna i både vått och torrt. Ena dagen är det behagliga +25 C och nästa ligger temperaturen på svala +15 C efter ett regn som svept in över hela landet. Vi provar SJ’s tåg, likaväl som andra tågbolag på längden och på tvären, från Skåne till Norrland och från väster till öster åt båda hållen och framlänges och baklänges, dag som natt, tidiga morgnar och sena kvällar.

Det är tyvärr med deprimerande resultat där 94% av tågen är försenade 20 minuter eller mer. I många fall är det uppemot 90-minuters förseningar. Hur tågbolagen, banverket och myndigheter kan får statistiken att gå ihop är för oss en stor gåta när man säger att endast 4% av tågen i Sverige är försenade. Och då har vi inte ens räknat med den kalla delen av halvåret!
Irritationen är stor både bland medpassagerare och tågpersonal. En del har vant sig och bara ruskar på huvudet. Vi pratar med två resenärer, en student som heter Martin och en säljledare som heter Peter. Vi vågar inte ens fråga mamman med den nyfödda som gråter, eller kvinna med barnbarnet som grinar och inte kan sitta still länge. Tunga suckar och dåliga ursäkter hjälper inte när inte ens tågföraren lyckas övertyga sig själv om när, hur och varför förseningen uppstått!

Våra medresenärer Martin och Peter försöker först komma med ursäkter åt tågbolagen, inklusive det statligt ägda SJ och Banverket, men de faller på sin egen argumentation kring varför tågförseningarna uppstår. Vi lyckas få upp humöret bland annat genom att ha en vadslagning om hur mycket försenat tåget kommer in till slutstationen. Peter vinner med en gissning på 80 minuters försening som slutar på just 90 minuter och ingen av oss är speciellt nöjd med det. En missade ett möte med regionchefen, en annan ett tågbyte. 

Om det verkligen ska vara så här så kan man väl lika gärna sälja båda SJ och Banverket och låta andra länder såsom exempelvis Tyskland eller Kina investera i att bygga ut tågnätet, till ingen extra kostnad för skattebetalarna? Varför ska vi envisas med att staten ska driva något som de uppenbarligen inte kan eller vill förbättra, trots höjda avgifter? Det kanske inte blir omgående bättre, men konkurrensen kommer leda till att de som inte kommer i tid oftare försvinner från marknaden och samtidigt slipper de svenska skattebetalarna fler kostsamma investeringar för något som ändå inte fungerar bättre. Vad gäller eventuella höga löner och bonusar till chefer inom tågväsendet så kommer dessa inte kosta oss invånare extra utan dessa betalas ut av vinster från de privata företagen. Sverige ska inte ha monopol för monopolets skull, utan där det fungerar och behövs, inte annars!

Sverige borde vara ett föregångsland där man kan känna att man alltid väljer ett grönt alternativ när sådana finns, men vi förstår om folk väljer bort att resa med tåg med tanke på att det helt enkelt inte fungerar tillräckligt tillfredsställande. Innan det finns alternativ kan politiker, organisationer och andra miljömedvetna inte ställa krav på hur och vad andra människor ska välja även om vi själva väljer grönt så långt det går. 


Reportaget är vår avdelning där våra egna skribenter och medarbetare beger sig ut på egna efterforskningar av hur samhället fungerar och där de delar med sig av sin erfarenhet till läsarna. Har du uppslag till ett reportage är du välkommen att kontakta oss på news@socialliberalerna.eu .