KULTUR - Socialliberalernas Nyheter


Mångkulturen - att komma över rädslan för det främmande
2013-10-12

Det ligger i människans natur att bli rädd för sådant som är främmande för oss, säger forskarna, det är etsat i vår hjärna. Forskarna konstaterar också att man fattar de sämsta besluten när man är rädd. Man använder helt enkelt fel del av hjärnan, inte den tänkande och rationella delen utan den primitiva delen som skickar ut flyktsignaler, som är emotionell och där snabba beslut fattas. Bra att ha när situationen är farlig på allvar. Mindre bra att låta styra beslut när man möter det som helt enkelt är främmande.

 När vi möter nya kulturer, människor som beter sig annorlunda mot det som är tryggt och vant, som talar ett språk vi kanske inte förstår, eller t o m vårt språk på ett sätt vi inte är vana att höra det, kickar gärna en viss grad av rädsla in. Kanske bara som avvaktan, kanske starkare. Vi är alla väl medvetna om vad för krafter som sveper över Europa och som har nått Sverige. Årets valresultat talar sitt tydliga språk, med eller utan inslaget av missnöjesyttring. Rädslan har fått för mycket utrymme.

 Flyktingar som flyttar in i landet ställer krav på ett samhälle, både dess politiker, samhällsfunktioner och medborgare. Ett av de viktigaste kraven är att få bemötas som en like.  I mitt dagliga arbete utbildar jag människor i näringslivet till bättre samarbeten över kulturgränserna med ett globalt perspektiv. Visst är utgångsläget ett annat. Det finns ett ömsesidigt beroende i botten, som är konkret och tydligt. Det ömsesidiga beroendet ser vi inte lika lätt när det gäller våra invandrare. Grundprinciperna är desamma – bygg förståelse över kulturgränserna genom kunskap om den andra kulturen och inte minst  - om din egen. Den behövs som referens. Kultur är något vi till största delar har ärvt ner genom generationerna, och som grupp är bärare av, även om vi alla är unika individer. Vi är programmerade efter den omgivning och de förutsättningar vi har vuxit upp under. De värderingarna och normerna är starka. Vi fäster moral på våra värderingar, rätt och fel och dömer andra kulturer därefter. Vi gör alla det, alla kulturer. Det är normalt. Varje kultur anser sig ha de rätta värderingarna. V-a-r-j-e k-u-l-t-u-r. Det är nyttigt att fundera på.  

När ett multikulturellt team utbildas går hela övningen ut på att man ska finna lösningar som bottnar i ömsesidig respekt och att man möts en bit på vägen. Det sker genom kunskap, diskussioner och självfallet med en önskan om resultat. Vi vet vad vi vill uppnå. Ett bättre samarbete, bättre kommunikation, ta tillvara på varandras styrkor, komplettera varandra, släppa fram varandra när så behövs, anpassa sig när det är den bästa lösningen. Ett multikulturellt team presterar sämre än ett homogent när man inte har genomgått någon utbildning. Efter utbildning presterar gruppen med flera kulturer bättre än den med bara en. Det tål att tänkas på.

 Vad kan man lyfta ut för lärdomar ur det pragmatiska sättet att angripa svårigheter med kulturskillnader i näringslivet till vardagen?  Det handlar om ett mind-set som man tränar sig i. Att inte dra förhastade slutsatser, att inte tillskriva någon egenskaper baserade på stereotyper, att inte lägga värderingar i andras handlande, utan att lära sig att stanna upp i tanken och observera, fundera och informera sig. Helt enkelt, använda den tänkande, rationella delen av hjärnan. Den som kräver mer energi och tid att starta igång, men som producerar så mycket bättre resultat än den med panikknapp. Att bemästra det sättet att bemöta sin omvärld främjar alla relationer, både de inom hemmets väggar och de möten med människor från andra kulturer som man kanske har på sin arbetsplats eller på sin spårvagn. Låt oss träna det, det är mödan värt. Vi vinner alla på det.

 Charlotta Brynger
Certifierad interkulturell tränare, som driver Cue Me – Cross Cultural Competence Training

www.cueme.eu 





 


Peep-kulturen
2013-09-30

Vi har provat på den, vi vill synas, vi vill smygtitta in i andras liv och vi kommer fortsätta göra det över den kommande perioden.

Peep-kulturen är här för att stanna, eller? Om vi tittar till vårt egna sätt att förhålla oss till och beroende av sociala medier så verkar det vara en kultur som kommer finnas bland oss kommande generationer.

Vi lägger gärna upp bilder på vad vi äter, vart vi reser, vad vi gör och kommenterar andras bilder och statusuppdateringar. Man håller sig uppdaterad med bilder (Facebook, Instagram och Google+), med 140 tecken (twitter), ser vad andra arbetar med (LinkedIn) och ser vad man gör för tillfället (Youtube). 

Frågan är varför vi känner att vi har ett sådant behov av att dela med oss av våra privatliv online och vad det är som gör att vi känner ett sug efter att ständigt se efter på våra datorer och mobiletelefoner vad andra har för sig. Vad är vi rädda för att missa egentligen?

Om det är "livet" vi inte vill gå miste om så kan vi upplysa om att livet pågår allt medan du kollar andras bilder och statusar eller lägger tid på att hitta "rätt" bilder för att lägga till i dina profiler. 

Men det kanske är berömmelsen som du jagar? Dina "15 minutes of fame" i rampljuset, att ha fans och följare som ägnar stor del åt att titta på och kommentera hur coolt allt är som du gör? 

Vilket det än må vara så bör du fundera över om du är konsumenten eller producenten av den här peep-kulturen?




   
Som konsument kan du koppla av, ungefär som tidigare generationers TV-tittande - en sorts konsumenter som låter sig underhållas. Inga krav ställs på dig och du har hur mycket som helst att välja bland. Allt ifrån stora, kommersiella TV-bolag som tjänar miljoner om dagen på att du tittar på dem, till den enskilde exhibitionisten som gärna visar upp sig när hon eller han äter en macka, duschar, klär sig och sover framför kameran.

Varje minut läggs det upp information motsvarande 10 timmar på världens olika sociala medier. Med den takten är det omöjligt för oss att hinna se och medverka i allt som läggs upp, men därmed inte sagt att allt som läggs ut på nätet intresserar oss. Men hur vet man om man missar något viktigt, något som man skulle uppskatta?

Ett sätt är att delta i peep-kulturen genom att själv producera innehållet. Som producent deltar du i att lägga upp ditt privatliv, eller delar som du väljer att lägga ut på nätet, och får räkna med att det kommer ligga där för oöverskådlig framtid. En del börjar som uttråkade tonåringar medan andra gör det för karriärens skull.

Det kan även vara andra fritidsintressen, reklam för ditt företag, din förening och husdjur eller annat som du tror att andra vill ta del av. Ibland kan det vara saker du bara vill dela med dig av för att det berör dig just för stunden. Det kan vara en solnedgång, utsikten över havet eller ett landskap, en händelse eller en gemenskap.

Blir vi gladare av den här peep-kulturen? Får vi fler vänner eller är allt bara en yta? Vad händer om du plötsligt en dag skulle sluta producera till din blogg eller din profil på något av de sociala medierna du är med i? Skulle dina följare och fans fortsätta vara dina vänner livet ut eller skulle de bara byta ut dig mot andra producenter?

Ja, det finns onekligen tonvis med frågor kring den nya peep-kulturen och vi har knappast några svar just nu, men vi lär få veta med tiden. Var det värt att läsa den här artikeln om peep-kulturen eller var det bortkastad tid? Det avgör du! 




 

Den har kommit för att stanna: Stand up paddle boarding
2013-07-16

Sommarens stora fluga i Europa kommer från Hawaii. Det är det i särklass trendigaste i sommar, jämte den saftiga och törstsläckande vattenmelonen. Stand up paddle boarding, eller SUP som det även kallas, är en slags surfing för långa distanser där man står upp på en surfingbräda och tar sig fram med en paddel.

Tekniken tar ett tag att lära sig eftersom balansen är viktig. När man väl fått in paddlingen och farten så är det en mycket konditionskrävande motionsform. Det som är bra med sporten är att man kan utöva den till havs på höga vågor, i lugna vatten såsom sjöar och vikar, eller i åar och forsar. Samtidigt får man se en hel del av omgivningen om man turistar. Det är med andra ord en naturnära sport.

Det bästa sättet att lära sig är att börja i plattvatten (inga vågor och vindstilla). Då lär du dig balans och teknik från grunden, vilket du har stor nytta av när du sedan tar dig an större utmaningar.

När du ger dig ut på vattnet, kan det vara lättare att börja på knäna tills du känner dig säker och har hittat balansen. När du har bemästrat att paddla på knä, reser du dig upp och ställer dig parallellt med fötterna på brädan. Håll paddeln framför dig på armlängds avstånd, parallellt med kroppen med bladet helt nedsänkt i vattnet. Huvudet ska hållas upprätt och tänk på att titta framåt, inte nedåt. Det är lättare att hålla balansen om du fäster blicken längre fram eller mot horisonten. 



   
På Hawaii kallas det här för Ku Hoe He'e Nalu betyder att stå, att paddla, att surfa, en våg. Det här är den snabbast växande sporten i världen!

I början av 1960-talet så tog ”The Beach Boys of Waikiki” sina långa brädor för att paddla ut för att ta bilder av turisterna när de lärde sig att surfa. För att lättare och snabbare komma ut hade dom långa paddlar. Det är här begreppet "Beach Boy Surfing" har sitt ursprung, det är ett annat namn på Stand Up Paddle Surfing.


I början av 2000-talet började några Hawaiianska surfare som tex Dave Kalama, Brian Keaulana, Robby Naish, Rick Thomas, Archie Kalepa och Laird Hamilton använda Stand Up Paddling som ett alternativt sätt att träna medan den vanliga surfingen var dålig. Allt eftersom åren gick så började de ställa upp i paddel tävlingar, såsom Moloka'i till O'ahu Paddleboard Race och Makaha's Big Board Surfing Classic.


En skillnad mellan den moderna idén om surfing och SUP är att den senare inte behöver en våg. I SUP kan man paddla på öppet hav, i hamnar, på sjöar, floder eller någonstans där det finns stora mängder vatten. En av fördelarna med Stand Up Paddle Surfing är vinkeln på sikten. På grund av du är ståendes med höjd över vattnet så kan man se både djupare i vattnet och vidare över vattenytan, vilket möjliggör bättre visualisering av saker och ting, än vad andra som har en lägre utgångspunkt över vattnet inte har eller inte kan se. 



Midsommarens mörka skugga

Historien till att vi firar midsommar i Sverige finns att läsa på bland annat här. Men här skriver vi även om den mörka, mindre kända sidan av midsommar-firandet. Skuggan som ligger tungt över vårt folk och vårt land, och därigenom håller oss fast i sitt grepp som vi inte kan ta oss ur, vilket också är anledningen till att vi år efter år firar denna högtid med samma resultat trots hopp om lycka, lust och fägring stor.

Det börjar med maten, blommorna, sången och stången. Men ibland hinner vi inte ens så långt. Olyckan är kanske framme innan vi når vår slutdestination för firandet. En omkörning som gick fel, eller avståndet till framförliggande bil som var för litet.

Väldigt ofta kommer spriten på maten och sången. Då kommer även slagen och våldtäkterna. Är det värt det?

På hemresan står polisen med alko-blås och kollar att man inte kör onykter dagen efter. 

Efter sången, stången, nubben och slagen kanske vi drunknar i sjön, i havet eller i viken. Är det värt det?

Denna underbara, härliga midsommar, med sin mörka, dystra sida om vilken vi tyst tiga.   
  



 






Fakta från Nordiska Museet
Nationaldagen 6 Juni 

 Den svenska nationaldagen kom till i början av 1890-talet, med inspiration från Norge och Danmark, som hade sina nationaldagar den 17 maj respektive den 5 juni. Det fanns flera förslag på tidpunkt för en svensk nationaldag, bland annat midsommardagen. Andra förslag var den 6 och 30 november. Det slumpade sig dock så att Artur Hazelius arrangerade en vårfest vars sista dag inföll den 5 juni. Han kallade denna dag för en ”nationalfest till firande av våra historiska minnen imorgon tisdag den 6 juni”. Den 6 juni inföll på Gustafsdagen, som hade blivit en vanlig förekommande namnsdag. Det bestämdes senare att man på Gustafsdagen skulle fira årsdagen av Gustav Vasas val till Sveriges kung 1523 och 1809 års författning.

I början var flaggor ett vanligt inslag i nationaldagsfirandet, trots att flaggor var tämligen ovanliga vid denna tid. Flaggbruket till lands i Sverige är inte så gammalt. Länge använde vi, liksom de flesta andra nationer, riksflaggan huvudsakligen till sjöss och då vanligtvis tretungad. År 1873 hissade man för första gången en svensk flagga på det kungliga slottet, något som möttes med skarp kritik. Många menade att en flagga inte alls hade på land att göra. Det kungliga exemplet följdes av vissa ståndspersoner och därefter restes flaggstänger och hissades flaggor på prästgårdar, järnvägsstationer och skolgårdar, och snart var flaggningen allmän.

Dagen var en inofficiell nationaldag fram till 1916, då den instiftades som svenska flaggans dag. Först 1983 blev dagen en officiell helgdag och 2005 en officiell helgdag.



   Street Art
2013-05-08

Vi är vana vid att se på graffiti som klotter, ofta på tomma husväggar eller tunnelbanevagnar. Vi tänker inte alltid på att det ligger en tanke bakom graffitin eller i vissa fall kan ses som ren konst. Frågan är då varför vi är så avigt inställda mot just den här sortens konst?


Vi tror att det har att göra med att all graffiti inte är tilltalande, precis lika lite som många unga inte förstår sig på en del abstrakt konst av till exempel Henri Matisse.
 
The Snail av Henri Matisse
Spårvagn i Stockholm Foto: A. Bergman

Därför vill vi bjuda på lite smakprov på vad graffiti kan göra med en gata eller en vägg här intill och nedan. Njut och förundras!

3D wall art by John Pugh  



Cinco de Mayo - firas i USA

 2013-05-03
På söndag är det den 5 maj, vilket är en helgdag som firas mer än 1 maj i USA. 
Trots att det från början var en regional fest i Pueblo i Mexico, där man första gången drev ut fransmännen - det är ett datum som ofta missuppfattas som Mexicos självständighetsdag som istället inträffar den 16 september - år 1862. Det skulle dock ta mexikanerna ytterligare fem år innan man kunde besegra fransmännen helt.

Det är något som inte bekymrar amerikanarna och de med mexikanskt påbrå som bor i USA. Framför allt har det blivit en tradition att äta, dricka och dansa mexikanskt. 
Många klär ut sig i, de typiska för Mexico, sombreros och mustascher. Så trots namnet Cinco de Mayo (som betyder "den femte maj" på spanska) så har det genom åren blivit mer en dag som firas i USA än i Mexico.  

Tänk om det skulle finnas en dag i Sverige som vi firade till minne av exempelvis att man i Sydafrika avskaffade apartheid 1990, åt struts med majsbollar samt drack sydafrikanskt vin sådär en trevlig vårdag?



  
  Borgen har fått hyllad kritik världen över 
 2013-04-28
Nu har återigen den danska politiker-serien satt igång och sänds i SVT på måndagarna. Den är hyllad som spännande politisk thriller och för dess trovärdighet. Den svenska kulturen saknar liknande framgångar på den internationella arenan. Solsidan har fungerat bra här hemma men har floppat i utlandet. Den var nog å andra sidan aldrig tänkt att visas i andra länder. Man kan däremot fråga sig om upphovspersonerna i den danska serien Borgen hade tänkt sig det?
TV-serien Borgen gör inte bara den svenska filmproduktionen att se blek ut, den gör det med svensk politik också. 

Den danska politiken är kanske inte så lik den som visas i serien, men nog känner vi igen en hel del som mycket väl skulle kunna ingå som politiskt spel bakom den stora politiska scenen.  

 Nu har ett par svenska politiska partier redan börjat sina valkampanjer till nästa års två stora val. 
 Så sent som igår var det SD som talade inför åhörare där man i vanlig ordning lade skulden på invandrare för Sveriges ekonomiska läge, precis som man gjort under hela förra årets riksdagsdebatter.

Men frågan kvarstår. Blir svensk politik inte mer spännande än så med tanke på att det politiska intresset hos befolkningen ökat? Det är framför allt många yngre som är mer politiskt medvetna, även om de inte alla gått med i något politiskt parti.




Bibliotekens roll i samhället?  2013-04-26
I veckan har det diskuterats och debatterats i Riksdagen om bibliotekens och bibliotekariernas roll i samhället och i skolan.

Frågorna som ställts och även riktats mot exempelvis utbildningsminister Björklund, har omdirigerats till kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth. Men även om regeringen vill lägga bibliotekens roll på kultursidan, och vi 
väljer att skriva om frågan på Kultur-sektionen, så är frågan bredare och viktigare än att bara hysas vidare till eventuella kulturintresserade.  
Som det ser ut idag riskerar biblioteken att försvinna med förslaget på den nya bibliotekslagen. Man menar att kommunerna inte ska behöva ha fler än ett bibliotek i kommunen. Samtidigt säger skollagen att varje skola måste ha ett skolbibliotek.

Nu ställer vi oss frågan om varje skolbibliotek ska ha en bibliotekarie också, och i såfall vem som ska stå för dessa på varje skola?
 
 
Hur är det tänkt att fungera? Ska skolbiblioteken privatiseras? Ska bibliotekens roll förändras i skolorna och i samhället? 
Det finns fortfarande människor i vårt land som vare sig har tillgång till dator, smartphone eller internet. Så ur rent demokratisk synvinkel måste biblioteken finnas tillgängliga för alla invånare.

Frågan kommer nog att bli mycket större än regeringen räknat med. Vem vill vara med om att utesluta delar av befolkningen från gemenskapen och den demokratiska beslutsprocessen?

Är du en Belieber?  2013-04-23

Justin Bieber är i Sverige och har genom sin kometkarriär påverkat miljontals ungadomar. Bieber är endast 17 år men har redan en stor skara fans som kallar sig "Beliebers". 

Man kan undra och fråga sig varför det här är en stor händelse för vår tidning. Men titta på vad Madonna betytt för feminismen eller vad Michael Jackson betydde för de svarta amerikanernas roll i samhället. På samma sätt tror vi att Justin Bieber spelar en viktig roll i många ungdomars liv.
I en socialliberal värld lyssnar vi på de ungas åsikter och involverar dem i samhällsdebatten. Men Sverige tycks allt som oftast glömma bort de unga, troligtvis för att de saknar rösträtt.

Så frågan kvarstår: är du en Belieber?