STARTSIDA | VÅLDTÄKTER | MISSKÖTSEL | ARBETSLÖSHET | SJUKDOM | FATTIGDOM | BOSTÄDER | TEKNIK | 



Det finns två sorters fattigdom enligt oss Socialliberaler. Båda är skapade av den moderna människan, som även fortsätter att öka klyftorna mellan fattiga och rika.

Den ena är den svält och misär som vi ser på olika håll i världen, där krig och slaveri fortfarande pågår och där våldsbrotten mot barn, kvinnor och män är av ohygglig karaktär att vi allt som oftast vänder oss om när vi ser bilder på det.

Den andra sortens fattigdom finns här i vårt land. Människor som far illa på olika sätt och som hålls utanför vår trygga värld. De som, av olika anledningar, hamnat utanför vårt säkerhetssystem och välfärd. Den här sortens fattigdom är lika svår att förstå för de flesta av oss eftersom vi själva inte upplevt den här sidan av vårt land. Många hävdar att de fattiga får "skylla sig själva" eller att de de "är lata och inte vill ta ett jobb" som andra hederliga svenskar.

I båda fallen är det inte den enskilda utsatta människan som är ursprungliga orsaken till fattigdom eller det elände som den utsätts för. I båda fallen är det fattigdom som uppstått på grund av det ekonomiska system vi skapat de senaste hundratal åren. 

I det första fallet har det oftast handlat om ren kolonisering av länder i jakt på råvaror som ädla metaller, skog och olja/gas. Rika länder har exploaterat resurser, försett rebeller eller rena diktaturer med militär utrustning i utbyte och i vissa fall även krävt regeringar att militärt förflytta större grupper av invånare när man velat komma åt deras landområden.

I-ländernas regeringar har på senare tid utgett sig för att vilja ta ett större ansvar i de fattiga länderna genom att vara med och bygga upp infrastrukturer i dessa länder, likt den insats som gjordes i Tyskland efter andra världskriget.

Uppbyggnad av infrastrukturen görs med dyra lån från den internationella valutafonden, men där det är i-länderna som tjänar direkt på det hela genom att pengarna går tillbaka företag utsedda av till i-ländernas regeringar till uppbyggnad av infrastrukturen. De fattiga ländernas invånare får sällan vara med och ta del av pengarna och kan inte heller dra nytta av den nya infrastrukturen då de är fattiga. Kvar står u-länderna med stora lån som ska återbetalas med ränta. Den här spiralen byggs upp år för år och allt fler människor drabbas av svält och fattigdom.

I det andra fallet har människor av olika anledningar antingen behövt flytta för att man blivit uppsagd från sitt jobb, haft en bostad för lånade pengar, investerat i fonder och aktier som blivit värdelösa, eller helt enkelt blivit sjuka och inte kunnat ta hand om sig själva eller sin ekonomi. Det finns många olika anledningar som beror på yttre anledningar till att man kan vara fattig i Sverige. Det ekonomiska systemet har gjort att det är svårt för de flesta att få det bättre, medan de redan rika får det ännu bättre. 

Det är med andra ord inte så lätt som att säga att man får "skylla sig själv" för att man är fattig. Därför är det vårt ansvar att ta hand om, och hjälpa, de som har det svårt. Den fattige har inte alltid råd att unna sig själv eller sina barn nya kläder, en bil, en bra bostad och än mindre en semester eller flytt till ett område med bättre skolor och fler företag med möjlighet till anställning.

Socialliberalerna är medvetna om denna uppdelning i vårt land och blundar inte för orättvisorna som faktiskt existerar. Ofta är det barn och kvinnor som drabbas, men även nyanlända, gamla och sjuka invånare.

Vi vill därför göra det bättre för alla! Vi ser inte bara till bankernas intressen som ska få oss att konsumera mera. Vi ser inte bara till storföretagen och de rika som är välbeställda rent ekonomiskt.

Vi vill på fullt allvar utrota den fattigdom som råder både i vårt land och utanför våra gränser. Individen är i centrum och det spelar ingen roll om man är liten eller stor, fattig eller rik. Alla har en plats i vårt Sverige! 

 

Skicka dina frågor och eller idéer till contact@socialliberalerna.eu